söndag 21 augusti 2016

Ekstakusten, födelsedag och sangria


Känner ni det? Sommarens sista suck. I tidningarna står det att högsommarvärmen ska komma tillbaka nästa vecka, men det är ändå en helt annat känsla i luften. Även om det är varmt så är det ändå mer friskt. Och ljuset, det ligger lägre. Det är en känsla som uppfyller hela mitt bröst, hela min hjärna, en känsla av vemod, värre än andra år. Jag brukar tycke om hösten, men just i år, just nu, känns denna övergång jobbig och ledsam. Jag hoppas att det går över när löven börjar skimra i guld.

Hur som helst. Nu ska vi ta oss tillbaka till Gotland, till för nästan tre veckor sedan. Min kille hade kommit till ön då och fyllde minsann år och allt. Det blev sång, paket och frukost på sängen förstås, och sen åkte vi på utflykt.

Jag, Per, mamma och pappa och min bror, som ju också heter Per, åkte hit, till Ekstakusten.

Vi hade med oss fika som mamma packar upp där i bakgrunden. Den randiga t-shirten fick Per av mig i present. Somrig tycker jag.
Gulliga strandväxter.

Där ute ligger Lilla och Stora Karlsö.

Saknar att hela tiden ha havet så nära. 
Kan se bara på stenarna att det är från Gotland.


Plockade lite fossiler och en sten som bara var fin och tog med till Göteborg sen. Låter lite banalt kanske, men kändes fint att ta med en liten bit av min ö hem till lägenheten. Nu ligger de i mitt fönster.

Ett djur som bara var ett vitt skal. Kanske kunde blivit en fossil om den bara fick liga några tusen år.

Senare på kvällen när vi kommit hem igen lagade jag och Per födelsedagsmiddag och gjorde sangria.

Gulligt födelsedagsbarn.

Vi gjorde typ tacos fast lyxigare. 

Och här är min mamma som är så himla fin!

Skål och skratt!

Grillade även färsk majs, som kanske är det godaste som finns. Tråkigt bara att jag hade sådan satans tandvärk. Har inte kunnat äta eller dricka klokt på flera veckor, men nu tror jag att det kanske eventuellt börjar bli bättre...

Flaggan var förstås hissad för födelsedagsbarnet. Vi satt ute tills det blev kallt och sen var dagen slut. Fint ändå.

lördag 20 augusti 2016

Way out west!

För en vecka sedan var det Way out west. Det var extremt blött och lerigt och skojigt! Blev inte så mycket bilder eftersom det mest regnade hela tiden, men här kommer i alla fall en liten samling från både mobilen och kameran.


Jag började faktiskt med att komma alldeles själv till festivalen, vilket var lite skrämmande och märkligt, men jag tänkte att jag fick se det som en övning. Först ut var Basia Bulat och sedan Daughter.
Daughter alltså, så fint.

Fällde nästan en liten tår under "Youth".

Vad gör man ensam på festival? Jag gick runt lite, kollade in området och vad det fanns för skoj grejer på plats. Satte mig sen på bryggan och värmde mig i solen.

Kollade in den här gulliga andfamiljen.

Linnétältet intill.

En trollslända satt länge och väl och höll mig sällskap och jag kände mig än så länge väldigt ofestivalig där jag satt och plåtade Slottsskogens djur istället för att dricka öl och stoja runt i gäng som alla andra gjorde...

Men till sist kom i alla fall mitt sällskap till festivalen och vi tog oss ett par öl och lite mat medan vi halvkollade på Chvrches och The last shadow puppets.

Och sen kollade vi förstås på Morrisey.

Dag två regnade det exakt hela dagen förutom typ en ynka halvtimme på kvällen. Jag hade regnjacka och vinterjacka till skillnad från vissa andra som sprang runt i minishort och vita Converse eller ballerinas. På dagen hade jag laddat hemma i soffan under yllefilt, och när jag kom hem på kvällen var jag ändå hyfsat torr, tro't eller ej. Jag är så vuxen och klok!

Jag såg Nicole Sabouné som var hur bra som helst.

Och PJ Harvey som var cool. Inga fler bilder från denna dag pga. tidigare nämnda ihållande regn. Allt. Var. Så. Blött.

Lördagen, som var sista dagen, började jag även den med att hänga runt endast med mig själv. Här lyssnade jag på Alex och Sigge med gäster som pratade om mjölk. Kul att se dem IRL så att säga.

Såg slutet på Eagles of death metal.

Och sen Ane Brun.

Så bra och fint! Nu hade också mitt sällskap kommit.

Gissa vad som hände sen. Jo, det började ösregna! Men man får ju inte vara dum, så jag hade dubbla regnjackor ;) 

Vi plaskade runt i det här (fast detta var väldigt lite blött förhållandevis).

Hey, mitt gäng! Carro, Erik, Ida och Maria.

Efter två dagars regn och 33 000 trampandes människor per dag var marken vid det här laget mest bara lervälling. En ingång till ölområdet var avstängt och fungerade endast som utgång på en bro av lastpallar.

Såg Seinabo Sey på kvällen.


Och Massive Attack som var jävligt fett!
Och till sist avslutade Sia med sin fantastiska röst. Jag började med att trängas som satan trots att jag stod jättelångt bak. Till slut orkade jag inte knuffas runt mer och gick och satte mig på en bänk bara lyssnade och sneglade på skärmarna mellan träden och på folk som stod på borden och kramades. Sen var det slut. Blöt, lerig, trött, men glad.

måndag 8 augusti 2016

Middag på Själsö Bageri

Idag är det sista dagen på Gotland. Det blåser och känns vemodigt och ledsamt i hjärtat. Vad jag har lärt mig av denna sommar? Att aldrig vara så kort som knappt en månad på ön på sommaren! Mål i livet: vara här hela juni, juli, augusti. Så är det bara, för sommar i storstan förstår jag mig bara inte på.

Hur som helst. Igår var jag på ett ställe som heter Själsö Bageri och åt middag med min vän Maria, hon som gifte sig i maj, ni vet. Det var så fint och gott och mysigt – helt enkelt en perfekt kväll. Och såhär såg det ut:

Vi kom fram hit.
Fick bröd i papperspåse och bestick i dessa urfina krukor, som faktiskt Maria gjort alldeles själv med sina bara händer! Fina, eller hur?

Jag åt en god gratäng med potatis, chèvre och tomat.

Och här är förstås Maria och utsikten.

De har ett ganska bra läge får man säga.

Efter maten blev det kaffe.

Och gissa vad, Maria har faktiskt gjort dessa kaffemuggar också särskilt till Själsö Bageri.

Vi flyttade upp till verandan för att fånga solen och värmen.

Där åt vi paj till efterrätt med jordgubb, rabarber och maräng.


Finkoppar. 

Det var så lugnt och skönt att bara sitta här och äta gott, prata om livet och lyssna till stillsam musik medan solen sjönk ned i havet.



Sen rullade vi ned till hamnen där det gick hästar.

Och solen sken mellan fiskebodarna.

Älskar sådana här små fiskelägen. De är så charmiga. 


Gulliga båtar.



Njutet!

Och där såg vi en liten rabbisunge.

Så liten och söt.

Och så skuttade den iväg.


"Hur många bilder har du havet egentligen?" frågade Maria. Kan liksom inte få nog.



Det var så vackert och rogivande.

Och sen skjutsade Maria hem mig. Var så mätt att jag nästan sprack. Det här är en kväll som jag kommer leva på länge, ska packa ned den och ta med mig in i hösten! <3