tisdag 17 juli 2018

Klipporna i Skärhamn och färgsprakande konst på Akvarellmuseet


Jag är på Gotland! Äntligen! Det är helt ljuvligt. De två första dagarna har jag bara tillbringat på stranden, träffat familjen och gått en promenad genom ett Visby dränkt i en otrolig solnedgång. Men mer om det sen, för nu är det dags att backa tillbaka en månad i tiden och ta vid där jag slutade sist, nämligen till vår utflykt till Tjörn. Efter Skulptur i Pilane så var det dags att inta fin plats för picknick, så vi åkte till Skärhamn. 

Här ligger Nordiska Akvarellmuseet och även fem fina gästatlejéer mittemot på Bockholmen. 

Vi gick ut på en klippa.

Här åt vi vår picknick som vi hade med oss.

Åt andra hållet såg det ut såhär. 
När vi lämnade vår picknickklippa så träffade vi på den här gulliga lilla familjen.

Och sen gick vi in på Akvarellmuseet. Var egentligen supertrött efter lång utflyktsdag men är så glad att vi gick in för det var verkligen en superfin utställning!
Här blev min kille en del av utställningen. Gullig eller tuff, tuff eller gullig? 


Det fanns ett jättefint RBG-konstverk som var väldigt beroendeframkallande att leka med.

Här är vi.

❤️💚💙

❤️💚💙

Kommer ju tyvärr inte ihåg några konstnärers namn, men här var en hel vägg med massa märkliga porträtt i alla fall. Fint!

Från nästa rum.

En tavla i fyra. En gungande skugga i himlen. Tyckte om den.

Ett tapetserat rum med en tavla.

Köpte ett vykort med en bit av denna.

Sen gick vi lite i hamnen och förevigade den glada kyrkan.

Västkustsk idyll. 
En fiskare.




Sen körde vi hemåt igen.
 Nu ska jag åka till stranden! Vi hörs. Så småningom... Haj!


tisdag 3 juli 2018

Sa han pil-arne? Nej, Pilane.

Helgen innan midsommar lånade jag och Alex en bil och åkte på utflykt till Tjörn och Pilane. Vi pratade hela förra sommaren om att åka dit – jag hade inte ens hört talas om det (Sa han pil-arne? tänkte jag flera gånger) – men det blev aldrig av innan det stängde för säsongen. Nu betade vi av det tidigt istället. Pilane är alltså en stor skulpturpark på Pilane gravfält med en massa olika skulpturer mitt ute i naturen tillsammans med en massa lamm – som vi dock aldrig fick syn på trots att vi såg supermycket lammbajs över allt! Mycket besvikna var vi, samt kände oss lurade av bajset. Men trots frånvaron av djuren så var det otroligt fint och väldigt roligt och speciellt att uppleva konst på detta viset. Kan varmt rekommendera ett besök om man är i GBG-trakten.

När vi kom fram möttes vi direkt av detta stora huvud, som jag hade sett tidigare på bild, och jag blev genast imponerad.


Kort därefter träffade vi hunden, haren och ugglan. Mycket gulliga.

Vart man än står i parken så tornar huvudet, Anna, upp sig.

Närbild på "jorden". Tyckte mycket om färgerna på denna. Borde såklart även tagit en helbild, men men, man kan inte tänka på allt här i världen.

Här hängde en silverperson.

Och här stod en annan och tog sats.
Rosor.

En tratt med havsutsikt och musik. Väldigt mysigt.

Utsikten åt ett annat håll.
Och bakåt, där såg vi Anna såklart.
Vi tog oss en sittpaus framför tratten och jag hade nya skor på mig.
Där är den.


På vägen ner hittade jag de här tussarna som vajade i vinden.


Och blå små fjärilar som satt på blommor.


Träffade på ett gäng björnar som vid första anblick verkade trevliga, men den första hade en pistol, så det gällde att passa sig.

Den hade också en illgrön gift(?)-spindel på sig. Antagligen livsfarlig.

Mer rosor. Man gillar ju det.

Till slut kom vi upp till henne, den ståtliga Anna.

Tadaaa!

Sen gick vi ner och hade sett klart på alla skulpturer. Vad vi gjorde sen tar vi en annan gång, för nu ska jag äta mat!


tisdag 26 juni 2018

Sommarkvällar & upptäcksfärder

Nu har vi bott i vår lägenhet i snart fyra månader. När vi först var och tittade på den var det februari, mörkt och snöslaskigt. Jag hade aldrig varit i den här området innan och jag tyckte att det kändes så himla onice. Mörkt och fult, jättedeppiga hus. Det fanns inte lampor i alla rum så det var svårt att få en ordentligt uppfattning hur den egentligen såg ut och eftersom vi bara kollade på den på kvällen hade vi ju heller ingen aning om ljusinsläpp osv. 

Hela första kvällen grät jag. Tyckte att det var en hemsk lägenhet med fula tapeter som gjorde allt annat fult också. Och det är ju fula tapeter, men så sakteliga har jag ändå börjat trivas här, lägenheten är trots allt trevlig och stor. Och så kom ljuset och vi började efterhand ge oss ut på upptäcktsfärder i området och insåg att vi hade flyttat till ett jättefint område. Havet ligger nära, utanför balkongen hoppar harar och runt knuten ligger det villor med fina trädgårdar och träd som blommade i maj. 

Vi har fortfarande knappt fått upp några tavlor för väggarna är gjorda av betong och supersvåra att borra i. Vi har precis fått upp gardiner och tapeterna är fortfarande skitfula, men vi har det bra här. Det är en trea och vi får plats, har en mysig balkong, lugnt och skönt område men inne i stan på 7 minuter. Det är bra.