söndag 22 februari 2009

I love you


Bilder snodda av Martin. Tack.

Discokakan!

Japp, då var den förbi, som en sus i säven. Jag var ju som sagt sjukt peppad inför gårkvällen - till en början. För sen blev det lite trassel på tråden, så att säga. Dom jag skulle vara med dissade nämligen mig lagom till det att kvällen började närma sig så smått. Blev besviken och irriterad. Såg filmen "Nyckeln till frihet" och var arg, men tänkte sen "Äh skit i det, jag skall fan inte låta det förstöra min kväll". Ringde runt till lite annat folk plus att Maria, som är på besök på ön, ringde mig och kom hit och så gick vi på en förfest tillsammans med Sanna, Kalle, Kalle och Elin istället. Vi var sjukt snygga såklart, men kunde dock inte gå på våra klackar någon av oss för det var så in i bombens halt ute! Men jag var peppad igen! Ett tag. För sen så fick jag den där satans huvudvärken i alla fall, den som jag skulle vila bort tidigare på dagen. Men jag kämpade vidare. Svängde hemförbi och tog en huvudvärkstablett innan vi gick till självaste Kakan och hoppades på det bästa. Det blev en väldigt nykter kaka för min del, vilket iofs. inte var helt fel det heller. Pojkarna hade pyntat stället fint som alltid förstås och bandet var grymma! Vilket jäkla discodrag! Och massvis med folk! Jag säger bara dans, dans, dans! Det var en toppenkaka, en kaka synd att missa helt enkelt!


Kvällens ris: Till killar som tror att dom kan göra vad dom vill på fyllan. Det var nämligen en kille som kom fram igår och klämde mig på rumpan och sa "Tjena tjejer" på ett slemmigt vis och började hänga över mig och Maria som nån jävla hök. Jag blev liksom så ställd så jag inte sa någonting och bara ignorerade honom. Sen gick vi därifrån. Strax därefter kom han fram igen bakifrån och la armen om min midja och sa "Det var ingen dålig stjärt du hade". Alltså fy fan, vilket äckel, och den här gången sa jag i alla fall till honom att han fan fick lägga av. Sen när jag stod och berättade detta för Anton så kom han fram en tredje gång, men var då visst inte lika matcho när han upptäckte att jag var upptagen. Alltså fy fan för såna killar. Sjukt osmakligt. Vad tror dom? Att dom skall få ligga elller?

Kvällens ros: Till Anton såklart som är världens finaste och fixar stans bästa fester med sina komposar.



















lördag 21 februari 2009

Det vankas Kaka minsann!

Då var den stora disco-dagen här! Dagen då Discokakan kommer att gå av stapeln! Bara för ett tag sen bar jag ned en stor discokula till Bistrobaren, där kalaset skall äga rum. Bandet stod och repade och Anton gav spegelbollen sin plats. Det blir nog bra allting, trots att Martin är sjuk och det är hel del som skall göras. Själv köpte jag alla prickarna över i:et igår, dvs. alla accessoarerna till min outfit. Jag kommer vara sjukt snygg! Hehe. Nej, men allvarligt talat, det blev bra. Hoppas bara jag inte kommer halka på vägen dit och snubbla och bryta benen väl på plats, för jag har nämligen köpt ett par så jävla höga skor! Skall det vara platåskor, så ska det, även om dom här är i modern tappning och kanske inte så mycket 70-tal. En annan sak som gjorde mig glad var att jag äntligen hittade ett turkost nagellack! Som jag har letat
efter det och nu hade äntligen H&M fått in det. Det är så himla fint! Nagellackoman som jag är. Bara så att ni vet.

Jag har haft ont i huvudet flera dagar den här veckan, och nu börjar jag känna det komma krypande igen, så jag skall faktiskt ta och vila upp mig lite inför kvällen. För här skall ingen jäkla huvudvärk få komma och förstöra.

Hur kvällen blir får ni se imorgon eller nån annan dag. Tjing!

torsdag 19 februari 2009

En snökula av glas

Det har nog snöat varje dag nu den senaste veckan. Det är fint och jag blir varm inombords, även fast det isar utomhus. Var ute och fotograferade hela förmiddagen igår och bestämde mig för att jag aldrig skulle gå ut någonsin igen p.g.a kylan som hade gjort mig till förstenad. Fast ut gick jag ju förstås till slut ändå. Vår lärare halkade omkull med cykeln igår och har sträckt benet, så hon kan inte gå och är därför inte i skolan idag. Jag sitter och letar utbildningar för fullt och har kanske till och med hittat en och annan som intresserar mig. Dessvärre kostar många av dom skjortan och är inte ens studiemedelsberättigade. Ja, jag vet då inte hur jag skulle kunna trolla fram 80.000 kr bara sådär bara för att på en skola och inte ens få pengar undertiden. Det är ju helt sjukt egentligen. Och arbetsproverna sen, dom skulle man ju ha behövt börja med förra året för att ens hinna bli klar. Åh suck, vilket meck det är med livet.

Jag kan inte låta bli att titta ut. Det är så himla fint, som i en sån där snökula som man ruskar på, ni vet. Dom är lite sagolika. I mina öron är det också lite sagolikt, för jag lyssnar nämligen på Detektivbyrån. Men nu skall jag gå och äta. Jag har lyxig matlåda med mig idag: tacos!

Tjingalong på er.

onsdag 18 februari 2009

Ett steg närmare

Idag anmälde jag mig till en teorikurs som startar den 3:e mars. Det går långsamt, men det går förhoppningsvis framåt.


tisdag 17 februari 2009

Veronica

Det var en meningslös dag i skolan idag. Innan lunch var alla borta och jag somnade på soffan och drömde om smällare och raketer. Men sen kom ju Veronica! Vi satt länge och fikade med Hanna och pratade om ditten och datten. Det kändes som förr. Jag ville kidnappa henne och sätta tillbaka henne i vår klass. En sån som hon hade behövts där. Hon är fin hon. Men redan imorgon åker hon visst igen, så det var allt för den här gången. Men man får vara glad för det lilla.

När jag kom hem hade jag fått ett paket på posten. Nämligen en klänning som min bror har köpt åt mig i Stockholm som jag skall ha på kommande Kaka. Temat den här gången är disco (70-tals) och det kommer gå av stapeln på lördag på Bistrobaren. Jag är sjukt taggat just nu faktiskt och jag tror att min outfit kommer bli hur bra som helst.

Nu väntar duschen. Hajdå.

The Gossip till Hultsfred!

Edson

Klickar mig hit och dit på MySpace och lyssnar precis på Edson, bandet som min kusin, Helena, är med i. Fin musik faktiskt. Så gå in och lyssan där vettja!Det var Helena som fick mig att börja spela flöjt när jag var 9 år gammal, efter att hon hade spelat på vår morfars begravning. Hon är så himla duktig!

Vad ska man göra?

Det var seeegt att komma upp ur sängen imorse. Anton gick upp okristligt tidigt strax efter kl.6 och jag kunde aldrig riktigt somna om ordentligt efter det, men sen när min klocka väl ringde 07.15 så kunde jag ändå inte öppna ögonen. Znozade (hur stavas det egentligen? Med s? 2 o?) minst en halvtimme. Var på rätt gott humör och glad över att få träffa Veronica idag. Hon gick i min klass förra året och sist vi såg varandra var sista dagen innan sommaren, den 30 maj, och jag sprang med henne till bussen från skolan, sa "Hejdå, jag kommer sakan dig" och sen dess har vi inte setts. Men nu, den här veckan, är hon tillbaka på ön och hälsar på, och idag skall jag få träffa henne! Åh! Det ser jag fram emot.

Men just nu, nu känner jag mig inte så glad. Framtidsångesten smög sig på. Har bläddrat igenom hela listan på studera.nu vad det finns för program och kurser och kandidat hit och magister dit, men jag verkar inte vara gjord för någonting. Suck. Hur gör man för att komma underfun med vad man skall göra? Jag förstår inte. Om jag ändå bara kunde få en uppenbarelse, ett kall som kom till mig som sa "Det här är ju vad jag vill". Det hade varit något!

söndag 15 februari 2009

16 år

Idag var vi hos Philip som fyllde 16 år (i fredags). Det var trevligt. Mamma och pappa var också där. Vi åt tårta och chokladbollar och jag drack grönt te. Vi gav honom filmen Wall-E på dvd, en så himla fin film och han blev glad. Sen halkade vi hem på hal issnö och Anton gick och tränade, jag städade så det blev skinande rent och sen lagade jag god mat. Bra dag. Inte ens bakis.

Alla hjärtans dag var en fin dag

Det är mycket si och så angående Alla Hjärtans Dag enligt folk, tycker jag. Men jag förstår inte riktigt what the fuss is all about? Jag tycker det är fint med en dag där man kan tänka på att ge folk lite extra kärlek. Man skall ge kärlek alla dagar, men vad gör det om det finns en dag om året då det lyfts fram lite exra? Det är bara en dag allesammans. Och om man nu är singel, då är det väl bara att skita i det istället för att deppa. Eller varför inte ge en blomma eller skicka ett kort till en nära vän istället? Jag skickade hjärtans-kort både till mamma och pappa och farmor, och dom blev så glada att jag blev alldeles varm i hjärtat, så det är lätt värt det.


Men för att komma till hur jag faktiskt tillbringade själva dagen. Jo, jag började med att pallra mig upp i lagom tid på lördgsmorgonen för att baka scones till min älskade kärlek som jag snällt sa åt att försöka sova vidare. Han hann nog somna och vakna både en och två gånger innan jag var klar, men det fick gå. Jag dukade bordet fint med rykande sconesbullar, te i min prickiga tekanna och levande ljus, såklart, och bredvid la jag mina presenter. När jag gick in i sovrummet för att väcka pöjken min så låg ett paket till mig bredvid honom i sängen! Åh! Vi öppnae och åt. Jag fick en alldeles egen Mumin-kopp, så nu har vi tre i samlingen. Så himla fin, jag älskar dom kopparna mer och mer. Och lite under samma tema så gav jag två tesils-.... vad kan det heta? Fat? Underlägg? Såna som man lägger sin tesil på när teet dragit klart i alla fall. Två stycken så himla fina från Indiska. I love them. Och på skoj och lite internskämt fick han en toarulle med hjärtan på. Lite töntig måste man ju få vara. Är det alla stjärtans dag så är det!
















När vi hade varit morgongulliga klart, så gick på stan och köpte alkohol och träffade Antons kompis PH och hans tjej Sara som var på öbesök. Vi gick till Hedbergs och fikade och där var det tre gubbar som spelade och sjöng lite jazziga bitar. Bla. min första flöjtlärare på bas. Jag gillade inte honom när jag var liten. Nåja.

Sen blev det kväll och jag och Anton förtärde våra alkoholhaltiga drycker och gjorde playlists på Spotify (detta hajpade Spotify) och kom aldrig iväg till Calle som bjudit på förfest, utan gick direkt ned till Surfers vid tolv. Där var det livat och jag träffade några gamla kompisar/bekanta och hade ett minst sagt intressant samtal med en kille som jag känt till sedan hela gymnasiegången, men aldrig pratat så mycket med som den här kvarten igårkväll. Ett konstigt samtal var det. Sen gick vi hem och sov. Inte jag och killen, utan jag och min kille.

Så det var helt enkelt en bra alla hjärtans dag i år. Och det var verkligen trevligt att tjuvstarta den med Anna Ternheim kvällen innan dessutom :)

Nu så, tjipp tjopp, tack och hej, godnatt och sov gott.


P.S. Vi har massa snö nu. Det är fint! D.S.

Fragment ur mitt liv i en liten låda

Den senaste veckan har jag haft systuga här hemma, som bekant. Lite målar- och pysselstuga också. För i fredags var det dags att redovisa funktionsperioden i skolan. Och det gick bara bra. Jag blev klar i tid och kände mig nöjd och jag fick det finaste betyget man kan få av Maia i klassen. Hon sa "Åh Emelie, det var så himla fint. Din redovisningen var finast av alla". Då blir man glad. Hur som helst. Det jag har gjort är alltså, ett: en lampa som har en skärm av tyll. Skärmen är puffig och flickig och lite sagolik liksom. Och poängen med det hela är att man kan ta av skärmen och sen använda den som kjol på sig själv, då jag har sytt i ett resårband uppe i linningen. Inte för att jag direkt kommer använda den till vardgas, men det skulle vara funktion och det går. På lampfoten har jag hängt på balettskorna mest för att temasätta det hela ännu lite mer. Tanken är sen att jag skall gå vidare med det här och använda mig utav av båda tingen och bygga upp en miljö och fotografera det hela, där jag troligtvis kommer att använda mig själv som modell. Två: Jag har använt mig av en pigtittare som jag hade när jag var liten och som mamma hade när hon var liten. Den var vit med gröngula blomklistermärken på. Vad jag har gjort är att måla om den helt svart. Inuti lådan och lite här och där har jag klistrat fast Dymo-remsor med fragment ur texter som jag har skrivit under mitt liv. Lite banala tonårstexter, lite deppigt och vemodigt. Som en bit av mig själv som jag sparat och gömt i en låda. Och symboliskt med spegeln såklart att det är spegelbilden av mig själv osv. Det är alltid lite skämmigt att vara så personlig när man skall visa upp det man har gjort och förklara hur man har tänkt. Men det gick bra. Den blev fin. Här får ni se.







Anna Ternheim och Nina Kinert på Wisby strand

Som sagt så var vi och såg Anna Ternheim i fredags kväll, och som en positiv överraskning fick vi reda på bara nån timme innan att det var självaste Nina Kinert som agerade förband, hon som är så bra. Och det var en riktigt bra konsert fakiskt! Anna är så fin. Jag gillar att hon är lite utav av en pojkflicka. Klädd i kängor, svarta tighta jeans, mörk skjorta och väst tog hon scenen med storm i ca. 1 ½ timme. Det var vackert och intimt med vissa ivägstickare där bandet rockade på ordenligt. Ett väldigt bra band för övrigt. Killen som spelade cello spelade också på såg, och trummisen höll takten med sina bollpinnar så att trumljudet blev alldeles mjukt och lent i våra öron. Mycket bra. I bakgrunden hängde en stor bild av Helena Blomqvist - ut över taken, antenner och snö. På väggarna bildades skuggspel och ljusspel och i kroppen rann en il av musiklycka. Ibland reste sig till och med håren på armarna och jag förundrades och drömde mig bort som alltid på bra konserter och önskade att jag också kunde sjunga och beröra som hon berör mig. Ja, det var kort och gott mycket bra och jag är glad att jag fick dela det med min Anton.

Här är några bilder:






lördag 14 februari 2009

Name the pet

Tittar just nu på reprisen av Popcirkus och har sett två låtar med Name the pet. Tjejen bakom namnet heter egentligen Hanna Brandén och har tidigare tydligen sjungit jazz på snobbiga överklasspartyn. Nu sjunger hon dansant pop som får mig att vilja dansa på en klubb någon stans, eller bara ha en röjig förfest. Så har ni ingen förfestslåt till denna Alla hjärtans dag-lördagen, så lyssna på Get on the bus med Name the pet! Det är mitt tips från mig till er.

onsdag 11 februari 2009

Strömkälla saknas

Är tillbaka i skolan den här veckan, men har haft en väldigt lugn start. Morgonmöte kl.9.00 och sen hem och jobba i lugn och ro. Igår satt jag och sydde på min balettkjol/lampskärm hela eftermiddagen, så när kvällen kom var jag helt slut. Kjolen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men jag är ändå sjukt nöjd med hur bra jag sydde och jag har löst det nu på ett annat sätt, så det blir nog fint när jag fått till alla detaljer. I lördags var Kim hemma hos mig och lämnade sina balettskor som jag som utlovat skall få låna till det här lilla projektet. Jag tog på mig dom igårkväll och tränade på att stå på tå. Jag förstår verkligen vad hon menar med att fötterna börjar blöda när man har dom på sig - för obekvämare skor får man ju leta efter! Mina fötter började dock inte blöda, men kröp istället ihop i en skärande kramp. Det var för övrigt jättekul att ha Kim hemma på lite fika. Vi har känt varandra sen hon började som ny i min klass i 2:an, eller om det var 3:an, men sen har vi liksom tappat kontaktet ju äldre vi har blivit, men ändå aldrig slutat känna varandra liksom. Så vi pratade gamla barndomsminnen och informerande varandra lite om hur det låg till i våra liv nu, det vi inte visste. Ja, det var verkligen så himla roligt. Jag förstår inte varför vi inte umgås mer! Dessutom hade hon med sig sin familjs hund, Wilma, som är världens finaste border collie. Hon hårade visserligen ned värre än värst, men det gjorde ingenting, så söt som hon var.

Idag måste jag vara i skolan hela dagen. Hanna redovisade sitt projekt redan imorse och kl.13.00 är det föreläsning. Så fram till dess måste jag sysselsätta mig. Så smart som jag är tog jag med mig datorn så kan jag klura på mina texter som jag skall göra något av. Men! Tar fram datorn ur väskan och upptäcker att jag glömt sladde hemma. Åh, irriterande. Jag drog ändå ur den, snurrade ihop den, men la inte ned den i väskan. Så nu sitter jag här med en dator som sparar på ström genom att mörka ned skärmen så att man knappt serden.

En väldigt trevlig sak är att imorse beställde jag och Anton biljetter till Anna Ternheim på Wisby Strand på fredag. Hon är ju strålande bra plus att det blir lite Alla hjärtans dag-mysigt, fast en dag i förskott. Bra va?!
Tjingalong!

torsdag 5 februari 2009

Och jag är tuff, hård och jävligt farlig älskling. Bara så att du vet det, tills nästa gång jag gråter mot din ryggtavla.

I samma stund som Paus sjöng och snö tittade jag ut genom fönstret och upptäckte att det snöade. Lätta, tunna flingor som singlar ned. Jag önskar att dom var stora och fluffiga. Anton hade sovmorgon imorse, så vi åt frukost ihop och tittade på när Englas mamma pratade om sin mördade dotter i Efter tio. Sen spelade vi Geni och vi bestämde att det blev lika även fast Anton egentligen vannn. Det var en mysig morgon.

Men sen åkte han. Jag blev helt plötsligt skittrött och hade ont i huvudet som är fullt med snor. Hela hjärnan är fylld tror jag. Kände mig också fylld utav ångest. Antons lillebrors tjej tog körkort imorse! Och vips så kände jag mig helt värdelös. Jag vet inte vad det är som skrämmer mig så förbannat. Jag önskar att det var mycket lättare. Och billigare. Att jag var mer intresserad kanske. Press, press, press.

En gång i tiden var jag duktig på att skriva. Jag delade med mig av poetiska känslor på offentliga forum och jag fick flertalet gånger beröm om hur jag kunde sätta ord så klockrent på olycklig kärlek etc. Jag kommer aldrig glömma när jag på tre timmar skrev en 17 sidor handskriven lång novell i skolan och min lärare sa att hon aldrig hade läst något som var så bra under alla sina 20 år som svenskalärare. Nu kan jag inte skriva så längre. Jag hittar inte orden, kan inte formulera mig. Kommer inte ens ihåg vad vissa ord betyder. Det gör mig arg. Så igår gick jag till biblioteket och lånade böckerna på bilden, bara massa ung poesi, för att förhoppningsvis få tillbaka någon slags inspiration.

Innan jag gick till bibblan gick jag långsamt genom Visby i en timme. Behövde luft efter alldeles för lång tid inomhus. Jag klättrade upp på muren vid Rackarbacken och tittade ut över staden. Allt var tyst och fint, som en julkalendersaga. Någon joggade, bilar bildade ljusspel på väggarna och nere vid hamnen blinkade det rött. Sen klättade jag ned och gick till havet. Det var lågvatten och närmast land hade vattnet frusit till is. Isvågor. Jag gick ut på det och det var inte läskigt alls om man inte tittade rätt ut mot den kolsvarta horisonten. Det simmade en svanfamilj en bit bort. Två stora vita och tre små gråa. Jag blev alldeles tillfreds. Jag fick sinnesro för en stund. Jag älskar den här stan.

onsdag 4 februari 2009

Paus

Hej på er - om det är nån som läser(?)
Sjukdomen håller i sig och jag är trött idag. Börjar bli stressad över det vi håller på med i skolan också. Det skall redovisas om exakt en vecka och jag har hel del kvar att göra om man säger så. Ungefär allt. Lampan här till höger är en del av det hela. Dock är jag ganska irriterad just nu, för att hela skärmen har blivit böjd och sne efter en misstänkt fumla-i-mörket-och-gå-in-i-lampan-pojkvän, som jag upptäckte direkt när jag klev upp imorse. Well, det går förhoppningsvis att ordna. Jag borde kravla mig iväg till en färgaffär och köpa färg och sandpapper och annat krafs, bara det att jag vill inte lägga pengar på sånt tråkigt plus att jag orkar inte. Skall få låna ett par balettskor av Kim till det här som troligtvis skall sluta i nån slags installation och fotografering. Jag hoppas att hon kommer förbi med dom idag. I så fall skall jag knyta på mig dom och försöka stå på tå och drömma mig bort.

Jag lyssnar på Paus. Känner ni till dom? Det är också som att drömma sig bort. Jocke Berg och Peter Svensson tillsammans. Helt fantastiskt bra skiva. Synd att det inte finns mer av dom och med dom. Och synd att den här nedladdningen hade kapat en av de bästa låtarna "Mitt samvete din hämn". Fast å andra sidan, alla låtar är typ bäst. Ni skall få ett smakprov. Här, varsågoda:

Leia

Och så måste ni lyssna på deras version av Kent-låten "Slutsats" också. Den är ju ganska mycket drag i när Jocke Berg sjunger den, men i den här versionen är den så tyst, lugn och skör. Mycket vackert. Ni måste lyssna, okej?!


tisdag 3 februari 2009

Fantastiska Tim Walker

Jag har fått låna en stor, tjock, dyr och fin bok av Alex med Tim Walkers underbara fotografier i. Och jag kan bara inte få nog! Det är som att han har fotat mina tankar. Jag älskar hans bilder! Skirt och sagolikt, pastelliga färger, fint, roligt, flickit och tufft. Det är precis såhär jag drömmer om att en gång kunna fotografera. Gud, så sagolikt vackert!