lördag 29 augusti 2009

Jag packar ned mitt liv i en kappsäck. Hejdå.

Idag håller jag på med att packa. Jag drar ut på det länge och tar små pauser hela tiden för att tänka igenom det hela - vad måste jag ta med? Vad kan jag lämna kvar? Man vill ju ha med lite mer än bara kläder eftersom jag kommer att komma till en antagligen helt tom lägenhet och ska vara där själv i en vecka innan Anton kommer. Fast mycket av tiden kommer nog att tillbringas i skolan med aktiviteter och nytt folk osv. Men ändå. Jag vill kunna bo in mig lite i alla fall. Mitt utdragande på packandet är nog lite utav ett hejdå till mitt rum också. Sitter här och lyssnar på musik och i sängen ligger världens underbaraste katt och jag kommer sakna henne (och den andra kissen också) så himla mycket! Åh. Hejdå rummet och huset. Hejdå katterna, mamma och pappa och den stora gården. Hejdå Gotland och lugnet på landet. Hejdå lilla småstadsvisby och hejdå farmor. Hejdå till dom jag känner. Nu bär det av mot sydligare breddgrader!

Se på henne bara, helt oemotståndlig!

torsdag 27 augusti 2009

Jag har förälskat mig i Bat For Lashes!

Vi är med bo!

Idag fick vi äntligen ett bo! Först ett att börja med i ett par veckor och sen ett att fortsätta med ett tag framöver. Så in i h-vete skönt! Så mycket tyngd som har släppt ifrån våra axlar! Det hela firades med tacoslunch och fika hos framor. Sen körde jag och hämtade ut min första studentlitteratur på Posten. Botanik - Systematik, evolution, mångfald. 715 kr. Japp. Men jag känner mig sjukt taggad! Det ska bli roligt att få nörda in sig på ett ämne sådär och - förhoppningsvis - lära sig en himla massa och känna att jag faktiskt kan någonting ordentligt om en speciell sak. Jag ser helt enkelt fram emot att börja skolan!

onsdag 26 augusti 2009

Tji fick jag

...som var så glad över all sol som vräkt ned över oss här på ön alla dagar sen vi kom hem från Linköping. Idag är det grått, grått, grått och regnet pissar ned.

tisdag 25 augusti 2009

When the night turns cold


Här i Garda finns det en liten lanthandel som fyllde 100 år i år eller om det var förra året. Nu hotas den av nedläggning efter sommaren, och det känns lite sorgligt tycker jag. Jag gick precis dit och köpte godis och nu vill jag nästan kräkas. Vinden var plötsligt kylig och solen gick ned och jag gick ut i en kohage och försökte fånga det på bild. Ganska vackert. Ny lyssnar jag på Tobias Fröberg och han är riktigt bra måste jag säga, gotlänning och allt. Kolla in honom här!

Det börjar bli dags...

Nu har jag bokat flyttresan ned till Malmö. Jag åker själv till en början eftersom vi fortfarande inte har något boende och Anton har en del att göra här först. Men kanske har vi något på gång nu, men vi vågar inte ens hoppas förrän allt är spikat och klart. Troligtvis blir Camilla och Chrille mina räddare de första nätterna åtminstone. Jag har beslutat mig för att skriva en packlista senare idag. Vad ska man ta med sig när man flyttar utan att ha någon stans att flytta till? Kalla kläder, varma kläder, fina kläder till sittning och bröllop helgen efter, olika typer av skor, säkert oömma kläder till något välkomstjippo, sängkläder, handduk, dator och Gud vet vad!?

Idag har jag suttit ute i den stekande solen och läst ut Om jag kunde drömma. Den här sista veckan känns som ett enda långt avsked till Garda och den här älskade ön. Jag är så otroligt tacksam för att solen skiner och till och med bränner, så att jag får insupa det fantastiska sommargotland in i det sista. Jag bara njuter av värmen, trädgården, av att gå barfota i gräset, gulla med katterna, äta kladdkaka och glass, sitta i en solstol och läsa bok för att sen förflytta mig till en filt på marken... Fint är det.

Jag befinner mig i ett tillstånd mellan panik, lugn, nyfikenhet och förväntan. På ett sätt känns det som att jag inte vet vad jag har gett mig in på men samtidigt känns det väldigt spännande. Mest orolig är jag för att det känns som att jag inte vet hur man pluggar. Igår skrev jag ut listor med sommargröna lignoser, perenna örter, sommarblommor och utplanteringsväxter som vi ska kunna på latin efter ca.3-5 veckor. PÅ LATIN. ALLIHOP. Det är ungefär 300 sorter. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det ska gå till!?

För övrigt var jag ute i lördags med Anton och Martin. Det märktes att sässongen är i princip slut, och jag har varit utan smink så länge att jag kände mig ful efter att jag hade sminkat mig, så jag på allvar funderar på att sluta för gott. Men vi får väl se. Så fort man blivit vinterblek så åker man väl dit igen.

Nu ska jag skriva en lista.


torsdag 20 augusti 2009

Presenter

När jag hade kört bil alldeles, alldeles själv, hela vägen från lilla Garda, in till Visby, upp på båten och av igen och så hela vägen till Linköping utan att köra ihjäl mig själv eller någon annan, och till slut kom fram till min älskades armar så fick jag presenter av honom från Istanbul! En jeansklänning som sitter som ett smäck och en färgsprakande väska. Väldigt fina och väldigt snällt. Jag blev glad!

Nu ska vi äta kajpsoppa. För er som inte vet vad det är, det vill säga, ni som inte är från Gotland kanske, så är det en vildpurjolökssoppa och det väldigt gott.

Hepp!

onsdag 19 augusti 2009

Djursafari

På Udden var det mysigt. Det var bara jag och Anton. Och alla djuren förstås. Vi träffade Grodan, Fisken, Fjärilen, Larven, Sländan, Ödlan, Ormen, Spindeln och inte minst Älgen. Alla var uppskattade förutom spindeln som borde brinna i helvetet eller åtminstone låsas in på heltid. Vi gick också på en helt fantastisk blåbärsplockningspromenad i nästan tre timmar och passade även på att plocka dom kantareller som vi stötte på. Sen gjorde vi blåbärspaj och drack te framför brasan. Inte alls så tokigt om jag får säga det själv. Dag nummer två seglade vi, som jag nämde förut, och jag fick panik en gång så jag nästan började gråta, men annars skötte jag mig ganska fint. Fick bara lite ont i handen efter allt dragande i repet. Annars var allt perfekt. Förutom att en fisk var tvungen att dö. Då grät jag i mitt vegetarianhjärta.















Efter regn kommer solsken. Eller så kommer det samtidigt.

En dag i Linköping pissade regnet ned samtidigt som solen sken. Det var vackert och regnbågen skymtade över taken.



Hemma på ön igen

Hej läsare!
Jag är hemma igen. Veckan i Linköping var toppen och att få återförenas med älsklingen var det bästa på länge! Kunde inte sluta att ta och nosa på honom under hela första dagen, för att inte tala om första natten. Låg omslingrad, nästan krampaktigt, om honom som om jag vore rädd för att han skulle försvinna. Men det gjorde han tack och lov inte. Fint var vad det var.

Under veckan som gick besökte vi Norrköping, gick på stan, fikade och åt god mat, åkte till sommarstället Udden, fiskade (första gången för min del och emot hela min filosofi), seglade (också första gången för mig och jag var livrädd. Men det var fint också), vi gick på Länsmuseet i Linköping och tittade bland annat på en blå utställning. Vi såg filmer och badade, gick i skogen och träffade massa olika djur, plockade blåbär och bakade paj.

Men nu är vi som sagt hemma, och det är väldigt fint det också. Kolla bara här. Efter mycket boendeletande på Blocket har vi tillbringat hela eftermiddagen ute i trädgården. Jag läsandes första boken som jag beställde som kom samma dag som jag lämnat ön, opassande nog, och Anton målandes en fin tavla. Himlen har varit knallblå och solen varm, även fast vinden påminde lite om höst. Men för en stund lyckades vi undvika boendepaniken. För det är nämligen vårt största problem just nu; min skola börjar om 12 dagar och jag/vi har ingen stans att bo. Så om någon av er som läser har några känningar i Skåne så snälla, säg till!




fredag 7 augusti 2009

Florence and The Machine

Frågade en kompis om musiktips igår och fick bl.a. det här: Florence and The Machine. Helt fantastiskt bra! Albumet Lungs har gått på repeat på Spotify hela dagen och sen direkt in i iPoden, så jag har något bra att lyssna på på min resa på måndag. Lyssna ni också och kolla på videon här nedan!

Sigvalde

Idag är det fredag och jag har varit ledig. Faktum är att jag jobbade min sista dag för den här sommaren igår. Jag har tvättat kläder och skrubbat rent ett par skor, läst en bok, pratat med Elinor och lite med Anton, men han har mest inte tid för mig just nu för han har fullt upp med både det ena och det andra där borta i Linkan. Men jag har bokat båt idag och åker till honom och hans familj på måndag. Jag ska köra bil dit och det gör mig såklart helt sjukt nervös. Har aldrig kört så långt ensam, på motorväg och allt. Oj, oj, oj, hur ska det gå?! Jag kollade upp vägbeskrivning/karta på eniro tre, fyra gånger på raken tills jag blev så nervös att jag fick handsvett och blev tvungen att gå ut och köra lite bil för att försäkra mig om att jag inte glömt bort hur man gör. Åkte till Sigvalde och promenerade i skogen och längs vattnet för att lugna ned mig. Där var allt tyst och lugnt och väldigt fint.









En historisk tidpunkt

I alla fall för sökande personer så är idag en historsik dag. Det är nämligen idag kl.12:34:56 som sifferkombinationen 123456789 uppstår tillsammans med dagens datum. Det sägs att det gäller att tänka på sina drömmar och skicka positiva tankar, kanske är det en nystart i livet. Men ptja, jag vet inte, det är ju faktiskt en nolla framför nian, så är det verkligen så magiskt? Det är ju inte år 9 direkt. Men vem vet? Man kan ju tänka lite extra på boende i Skåne, kärlek, kattungar, studier och annat man vill ha medgång i.

torsdag 6 augusti 2009

Oh my god!

Medan den här bloggerskan börjar dagen med en pördig lektion i Mogi-ord, så börjar jag min dag med att skratta och skämmas å hennes vägnar. Herre gud, vad pinsamt!

tisdag 4 augusti 2009

måndag 3 augusti 2009

En stund med mig själv



Det är svårt vissa dagar att sysselsätta sig när man
upptäcker att man plötsligt är lite ensam. Daniel har åkt tillbaka till Stockholm, mammas och pappas semester är slut, kompisarna har åkt hem till sina städer, Elinor jobbar och Anton är fortfaranade på resande fot. Sjukt deppigt. Men som tur var tog jag mitt förnuft till fånga och åkte till stranden med mig själv. Man måste inte alltid vara två. Vattnet var jättevarmt och jag simmade och dök och låg på rygg och flöt och lät vågorna gunga mig medan solen speglades i vattendropparna i mitt ansikte. Jag kände mig tillfreds. Gick upp och torkade i vinden, skrev flera sidor dagbok och sen körde jag hem igen och åt en persika. Det var en fin stund med mig själv.


söndag 2 augusti 2009

En galen lördagkvällnattmorgon!

Vaknar upp nedklämd mellan soffdynan och ryggstödet. Elinor ligger under en filt vid mina fötter. Kliver upp och tittar ut. Klappar Elinor på kinden och frågar:
- Vart fan är vi?
- Jag vet inte...

Har inte riktigt ordning i hjärnan. Är sjukt trött, men
rastlös samtidigt. Vill hem med detsamma. Ringer
pappa och får busstidstabellen uppläst i luren. 11.20. Om 30 minuter. Perfekt. Knyter på mig skorna, tar ett glas vatten och skyndar mig till busstation (vid det här laget har vi rett ut vart vi befinner oss). Väntar. Och väntar ännu längre. När bussen är en kvart försenad ringer jag hem igen. Det visar sig att någon stans i dimman har min klocka blivit omställd en timme framåt. Klockan är inte 11.35, utan 10.35. Fan. Är kissnödig och hungrig. Går till Coop. Det är skitmycket folk och köerna långa. Blir stressad, känner mig otroligt ful och luktar säkert äckligt också. Hinner med bussen i alla fall och äntligen kommer jag hem.

Duschar länge och varmt och redan känner jag mig som en ny människa, om än så sliten. Tänker sova, men kommer liksom aldrig till skott. Pratar med Elinor senare under dagen. Vi går igenom kvällen. Den är galen. Vi kommer fram till att vi sovit i tre timmar. Efterftesten höll på tills vi alla stupade i soffan vid 7-snåret imorse. Vi fnissar lite och analyserar folk och det känns lite som förr och allt är fint och jag mår bra och har inte ens lite ont i huvudet.

Jobb eller Istanbul - hm, vilket verkar roligast?

Igår skickade jag den här bilden i ett MMS till Anton. Jag skrev något i stil med att jag jobbade ensam på ett tomt café, men att jag åtminstone fick dricka hur mycket cappucino jag ville...

Tillbaka fick jag den här bilden. Öldrickandes på takterassen på deras hotell satt dom med en fantastisk utsikt över Istanbul. Jag höll på att börja gråta av avund! På riktigt.

Ska vi försöka se något positivt i det hela, så är det i alla fall att jag har bättre mobilkamera än vad Anton har. Jipp-i.