tisdag 31 mars 2015

En fotolördag utan foton.

Jag hade ju bara en dags helg i helgen, så jag och Pelle hade bestämt att vi skulle ha myslördag och jag bestämde att jag skulle ha fotolördag. Det gick sådär. Jag dokumenterade frukosten, sen gick solen i moln och sen kände jag att jag inte orkade släpa med mig kameran på stan och tänkte "Äsch, vi ska ju bara gå på stan, vad ska jag fota där?" och så gick vi och kameran fick stanna hemma. Jahapp. 

Så det enda jag kan dela med mig av i bildväg är en helt vanlig frukost. Men jag kan ju i alla fall tipsa om två goda saker att ha i en vanlig smoothie som gör den extra god; jordnötssmör och quinoapuffar!

Hur som helst blev det en himla mysig dag oavsett. Köpte lite nya underkläder och te (två nödvändigheter) och sen gick vi till Hagabion och åt god mat och avslutade med en Kaffe Karlsson tillsammans med ett par kompisar som vi stötte på där. När vi kom hem var vi så himla trötta så vi somnade. Resten av kvällen blev det filmtittning och godsaker. Så myslördag får man ju ändå säga att det blev. 

Det var allt för nu! Puss hej!





måndag 30 mars 2015

Turkiet förra året.

Förra veckan åkte mina föräldrar till Turkiet och för ganska prick ett år sedan var jag och Pelle där också. Tanken var att vi skulle åkt dit nu med, men den planen gick tyvärr i stöpet. Men tänkte att det kunde vara fint med en liten tillbakablick i alla fall medan jag sitter här och önskar att jag var där med dem.  

Måste bara säga innan vi börjar att nästan exakt samtidigt som mina föräldrar satt på planet dit så skedde flygplanskraschen i Alperna och när jag stod på jobbet och hörde det på radion så hann jag uppleva total skräck och iskyla genom hela kroppen i några sekunder innan jag hörde vilken rutt det var. Har mått lite dåligt hela veckan sedan det hände för att det på något sätt var så nära, det kunde lika gärna ha varit deras plan. De delade luften nästan samtidigt. Tänker så mycket på alla de personer som gick en sådan fruktansvärd död till mötes och alla deras familjer och anhöriga. Så otroligt hemskt! Jag hoppas att de kan känna lycka i livet igen och finna pauser i smärtans mitt. Mina tankar går till dem.

Men ja... såhär såg det då ut för oss förra året när vi åkte en vecka till Oba, nära Alanya i Turkiet.

När jag och Pelle kom fram var redan mamma och pappa där och Daniel, min bror, hade också precis kommit dit. Vi köpte färska grönsaker och frukt på marknaden som vi åt varje dag till frukost på balkongen. Sen gick vi till stranden.

Vi pussades, njöt av semester och palmer och badade varje dag.

Min hunkiga bror och en promenad upp på berget till de gamla delarna med utsikt över Alanya. Fantastiskt fint ställe!
Knäppa ställen, doftande blommor, gamla sneda hus och massor av färska jordgubbar.

En dag när gick bort från turistiga gator och mest tittade på charmiga hus, plockade frukt från träden och svettades eftersom det var så otroligt varmt.

Upp på ett annat berg, bananodlingar, en moské och ett sista dopp i stora vågor.

Sista kvällen innan jag och Pelle skulle åka hem igen kom min andra bror, som också heter Per, dit. Vi promenerade in till Alanya, spanade på borgen på berget, solnedgången, en katt som sov med tassarna i kors i ett träd och testade strandgymmet som var extremt kul. Alltså, den här veckan var så jäkla, jäkla fin och jag längtar tills nästa gång vi kan åka dit igen!

söndag 29 mars 2015

Vårfin i håret.

I torsdags gick jag äntligen till frisören. Hade inte klippt mig sedan i oktober så det var minst sagt på tiden! Klippte av en ganska bra bit, så tycker det känns så himla kort nu - men väldigt friskt och skönt! Vill ta i det hela tiden. Så nu är alltså  till och med mitt hår redo för våren, så det är bara att komma nu lilla vår! Och om någon undrar vart jag klipper mig så går jag till Salong Bob på Linnégatan (Göteborg) som är den bästa frisören ever! Så otroligt trevliga (typ "Hej, kan vi bli kompisar?", man får hårbottenmassage och kaffe med chokladbit, lokalen är supermysig och alltid spelar de bra musik som typ Feist. Bäst helt enkelt! 

För övrigt ska jag snart gå iväg till jobbet, trots att det är söndag. Det är påskmarknad i Haga, så vi håller extra öppet. Så kom och säg hej vettja! Nu måste jag pysa iväg...




onsdag 25 mars 2015

Jordgubb, banan och citron på flaska.




Såhär såg dagens frukost ut. Inget nytt under solen direkt, men jag är helt besatt av den här smoothien just nu. Det är bara några nävar frysta jordgubbar, en banan, en skvätt färskpressad citron och så en deciliter eller två av naturell yoghurt. Så enkelt och gott!

tisdag 24 mars 2015

Om att blogga och skriva öppet om sina känslor och åsikter.

För ca. 10 år sedan (!) startade jag min första blogg. Jag använde den som en dagbok och gav inte adressen till någon, utan höll den för mig själv. Ibland ramlade det in någon läsare här och där. Det var nästan inga bilder, bara ord. Jag skrev och skrev. Jag befann mig i ett väldigt destruktiv förhållande under den här tiden och jag skrev dels om hur idiotisk den här personen var mot mig och dels försökte jag intala mig själv att jag visst älskade honom, trots den dagliga psykiska misshandeln och trots att han tryckte upp mig mot väggen och höjde handen mot mitt ansikte. Den dagen han upptäckte min blogg blev det ett jävla liv.



Något år senare hade jag, tack och lov, lyckats lämna den personen bakom mig och träffade en ny person som jag blev upp över öronen förälskad i. När han läste mina gamla texter sa han att han blev så ledsen av att veta hur dåligt jag hade mått tidigare och tyckte att jag borde starta en ny blogg, en "glad blogg". Det var då jag startade den första upplagan av denna bloggen.

Fem år senare slutade han vara kär i mig och gjorde slut. Hela min värld rasade samman. Jag kunde inte andas, inte äta, inte sova, inte vara vaken - jag var trasig. Jag flyttade hem till mina föräldrar och i bloggen la jag upp bilder på sommaren som pågick där utanför, höll upp någon slags fasad medan tårarna aldrig tycktes ta slut och orden blev färre och färre, nästan bara bilder. Men så ibland skrev jag något. Någon text om hur ont allt gjorde, hur besviken och ledsen jag var, det jag kände. Och då, då kom det alltid något jäkla sms eller mail eller telefonsamtal från honom där han sa att jag inte fick skriva så, att "Vafan Emelie", att jag skulle rycka upp mig. Jag ville skrika: "JAG FÅR SKRIVA VAD FAN JAG VILL, DET ÄR MIN BLOGG OCH MINA KÄNSLOR". Men istället skrev jag bara mindre och mindre och tänkte att "Har han valt att inte fortsätta leva med mig ska han inte ha tillgång till mina dagar, mitt liv, min sommar heller".



Jag funderar så mycket på hur de stora bloggarna tänker kring detta, om de måste "pleasa" vissa personer där ute i den stora massan av läsare och skriva om texter så att de ska passa in? Jag vet inte hur många blogginlägg jag har skrivit men aldrig postat på grund av att det kanske skulle sticka i någons ögon. Och hur gör de om de får elaka kommentarer? Hur orkar de?! Jag lyssnade på förra veckans avsnitt av "Källan" här om dagen där Sandra Lundin intervjuade Jonna Jinton (väldigt inspirerande personer båda två) och de pratade om just detta, att båda blir så himla ledsna ifall de får någon elak kommentar och hur man ska göra för att tackla sådana situationer. Nu har ju inte jag detta problemet direkt just med kommentarer eftersom jag har en sådan liten blogg i jämförelse, men ändå det här med att folk ska tycka så mycket om ens blogg. Varför kan man inte bara få ha denna plattform, ett litet forum i bloggsfären, där man får skriva fritt, tycka, känna, uttrycka och ventilera? Det är ju det som gör en blogg personlig dessutom, som ger den substans och innehåll, om det finns en riktig person där bakom. Själv älskar jag att läsa om människors känslor och tankar. Utan det skulle aldrig bloggar kunna växa, tror jag. 



I förrgår lämnade jag själv en kommentar på en av de större bloggarna, där jag gav en komplimang och ställde en fråga i samband med detta som var helt relevant till innehållet. Dagen efter såg jag att en annan läsare hade svarat på min fråga med väldigt syrlig och dryg ton, ungefär: "Men det är väl bara att googla, hallå, hur jävla svårt kan det va?". Och ja, självklart kunde jag ha googlat mig fram till ett svar, men jag tyckte det var roligare att lämna en glad kommentar, ge en komplimang och samtidigt passa på att ställa frågan. Vad är grejen med att folk har ett sådant himla stort behov av att klaga på vad andra gör?! Det här var ju ingen stor grej egentligen, men det gör mig så himla, himla ledsen att människor har så lätt till att vara otrevliga. Av just den anledningen vågar jag knappt aldrig skriva särskilt öppet längre. Inga känslor, för då kommer någon och säger "Ryck upp dig" och inga åsikter, för då kommer väl någon med en pekpinne och ska tycka till. Jag älskar bloggvärlden och alla fantastiska människor man får chansen att lära "känna" där, men samtidigt finns där ett väldigt hårt klimat som är kallt och lite skrämmande, för folk har så nära till hat. Och detta gäller ju tyvärr inte bara i bloggvärlden, som vi alla vet... 



Själv försöker jag eftersträva att vara en snäll och trevlig person och jag hoppas verkligen att jag lyckas med det, för det mesta åtminstone, både på internet och i vardagen. Är det inte det man vill? Jag önskar att fler kunde tänka på det lite mer, för det känns som att vissa glömmer bort det ibland. Känns det inte bättre att bara låta bli att lämna den där dryga kommentaren även om något stör dig precis när du läser det? Och är det inte mer tillfredsställande att glädja någon annan, att hjälpa till med något, säga något snällt, säga hej eller bara ge någon ett leende? Det tycker jag i alla fall! 

söndag 22 mars 2015

Gotlandsrosor runt halsen.

Igår åkte jag och Per till Trollhättan över dagen för att hälsa på hans pappa som bor där. Hans pappa heter Anders och hämtade oss vid tåget och med detsamma fick jag en present av honom - ett silverhalsband med Gotlandsrosor på! Som den Gotlandspatriot jag är så satte jag på mig det med en gång och jag älskar det såklart. Så, tack snälla Anders! Så himla gulligt! 











JAG SÖKER BOENDE I GÖTEBORG!

Hej!
Nu är det så att mitt andrahandskontrakt snart löper ut och jag måste ge mig ut i bostadsletardjungeln igen... Det är så himla tråkigt och svårt och allt är så hiskeligt dyrt :( Så jag skulle bli så himla glad om ni ville hjälpa till! Kanske finns det någon som känner någon som har en liten lya att hyra ut här i Göteborg? Hojta gärna till i så fall!

Alltså; jag söker en lägenhet, gärna 1:a eller 2:a, med maxhyra på 4000kr/månaden, centralt i Göteborg (åtminstone relativt centralt). Jag bor nu i Majorna och jobbar i Haga, så gärna något där i krokarna, men allt är såklart av intresse! Senast 1:a jul måste jag flytta ut, så därifrån eller eventuellt lite tidigare.

Jag kommer från Gotland (som ni bloggisar ju redan vet), är 28 år och är intresserad av inredning och att ha ett trivsamt litet bo, så jag lovar att jag skulle ta väl hand om lägenheten. Jag har stadig inkomst, är en mycket lugn och ordentlig person och betalar alltid hyran den 25:e. Jag röker inte, har inga djur och är ansvarstagande och pålitlig - en ypperlig hyresgäst rent av ;) 

Så snälla, söta, rara ni, får ni nys på något så hör av er! Kanske har era kompisar några känningar här i trakten? 

Tusen tack på förhand!


fredag 20 mars 2015

Allt vi borde sparat det slängde vi. Allt vi hade lärt oss förträngde vi. Och allt vi borde pratat om gömde vi. Allt vi skulle minnas det glömde vi, som hade allting. En gång i tiden var allt det här vårt. Innan vi faller i varandras armar ska vi falla isär.


När DN firade 150 år med stor fest i Blå Hallen blev Jocke Berg () och Lisa Nilsson tillfrågade att framföra en låt tillsammans bara för detta tillfälle. Tillsammans valde de ut sången "Innan vi faller" som Jocke har skrivit. Såklart var låten alldeles för bra för att inte uppmärksammans, så idag släpptes den som singel och ikväll framförde de låten tillsammans i Skavlan.

Jag tycker om den så mycket! En politisk text om de obehagliga vindar som sveper fram genom Sverige, men inbakad i en kärleksrelation om man så vill. En text som handlar om att vi glömmer bort vad som är viktigt, att vi glömmer bort det vi har lärt oss, både i våra relationer och i samhället.

Lyssna och ta in texten. Hata inte, utan älska. Ta vara på det vi har, släng inte bort, kasta inte smuts på det som är främmande. Och glöm aldrig bort vår historia. 

torsdag 12 mars 2015

Pannkakor, sticklingar och lite nytt.

Efter en massa tråkiga mobilbildsinlägg så kände jag att det var dags för att dokumentera en onsdag. Så det gjorde jag igår.

Per gjorde pannkaksfrukost.

Med blåbär, banan, hallon och kokos.

Efter att han hade stressat iväg till skolan drack jag lite av hans kaffe som var kvar och läste Plaza Interiör med en vacker tulpanbukett som jag fick av hans mamma i söndags bredvid mig :)
Fönstret stod öppet och det blev inte ens kallt! Så ljuvligt.


Sen tog jag ett par sticklingar och beskärde min pelargon. Hoppas så att de ska ta sig! Jag misslyckas alltid med sådant där. Det är verkligen ett skämt att jag försökte bli trädgårdsingenjör en gång i tiden...!

Efteråt kändes det i alla fall himla fint och fräscht i fönstret till skillnad från innan.


Sen städade jag och bäddade i rena sängkläder och sådär. Bort med alla gamla sjukbaskelusker! 
Sen gjorde jag mig i ordning och såg ut såhär. Ny tröja från Asos och skor från Nike och jeanskjolen som jag inte har haft på mig sedan i höstas.
Sen dog batteriet, jag bytte kamera och gick ut och bara tryckte upp kameran i ett litet hav av krokus!!!

Promenerade hela vägen till Rosenlund och mötte upp Jessica som kom med båten.

Vi gick till Kafé Magasinet och fikade.

Fint ställe om än lite suddiga bilder...

Jessica drack kaffe och jag åt grillad macka med getost, valnötter och honung.

Bredvid ligger Tacos & Tequila med ett växthus på taket.

Och sen lämnade vi Långgårdarna, gick en promenad och sen började jag jobba.
Bra onsdag känner jag!



tisdag 10 mars 2015

En bortglömd frukost och våren som är inom räckhåll.

Hittade några bilder på en frukost som jag måste ha tagit förra helgen eller någonting, minns inte riktigt. Jag är just nu hungrig och tycker att det ser himla gott ut hur som helst!

Solen har skinit en massa på senaste och i Stockholm var det ju 15 gradersvår i helgen! I Götet var det dock isande kallt men ÄNDOCK, nu är våren inom räckhåll! Är det inte härligt så säg?! Jag har köpt nya sneakers som jag har varje dag nu istället för tunga vinterkängor och idag kom ett litet paket på posten från Asos med ny tröja i. Man måste unna sig lite vårnytt tycker jag, för man är ju så trött på allt tungt och tjockt och bylsigt som man har haft på sig det senaste HALVÅRET. I alla fall jag! Man är liksom värd nytt och fräscht.

Nu kommer snart min käresta hit och då ska vi kolla på "Jordskott". Kollar ni på det? Så spännande och läskigt ju! 

Nåja. På återseende mina vänner! Det här blev ett konstigt litet inlägg, men jag måste gå till kylskåpet nu och se om det finns något gott... Hepp!




söndag 8 mars 2015

Sjukstuga & Internationella kvinnodagen.

Nämnde ju i tisdags att jag hade ont i halsen... Efter två timmar på jobbet gick jag hem med 38 graders feber. Har varit hemma hela veckan och idag är jag äntligen frisk (mer eller mindre i alla fall). Så. Tråkigt. Att. Vara. Sjuk. Tack och lov har jag världens bästa pojkvän som har tagit hand om mig. Han har lagat mat och handlat och diskat och köpt apelsiner, glass och choklad, fyllt på mitt vattenglas, pysslat och donat, sett på film med mig och suttit bredvid och pluggat och läst bok. Han är bäst! Det har blivit ganska mycket film den här veckan - en del bra, en del dåligt - jag har läst ut två böcker, sovit, snorat och nyst ca. 20000 gånger. Alla dagar har såklart solen skinit och den enda gången som jag gav mig ut på en liiiten, liten promenad för att få en nypa luft och lite solljus så steg febern och jag låg däckad resten av dagen. Nåja.

Idag är febern borta, jag har duschat och tagit på mig min GIRL t-shirt dagen till ära - och himlen är såklart grå. Men, men, vad gör väl det? Idag tackar vi alla kvinnor genom historien som har tagit oss hit där vi är idag och som har kämpat för oss och för jämställdheten. Men än är vi inte framme, kampen om jämställdhet fortsätter. Heja oss! Heja alla människors lika värde! ♀♀♀♀♀

tisdag 3 mars 2015

Instagram // februari

Äntligen är mars här! Idag skiner till och med solen, men jag har ont i halsen. Dricker smoothie fullproppad med nyttigheter i hopp om det där onda ska dra sig tillbaka. Sover så konstigt nu för tiden också, som att jag aldrig kan ligga bekvämt - sträcker ut mig så mycket det bara går för att i nästa stund böja ihop mig till en liten krok. Så ligger jag där som en dansande ostbåge och vaknar med ont i hela kroppen :( Jaja, det var ju inte det jag skulle skriva om idag, utan det är ju bara dags för en liten Insta-summering. Här kommer den:


Vill ni följa mig på Instagram heter jag heyemelie.

I början av februari (och alla andra dagar) funderade jag så mycket på vad jag ska göra med mitt liv, studier osv. Läste ut Torka aldrig tårar utan handskar-serien och åkte på utflykt med Pelle för att hela min kropp skrek efter lite natur och frisk luft.

Gick på charterfest hos Elinor medan snön så sakteliga smälte utanför på gatorna. Gick i ett litet skogsparti här i närheten och fångade solen.

Testade det här med mittbena för första gången på typ 10-15 år. Tycker det funkar rätt bra, även om just den här bilden är med skitigt hår och med träningskläder på. Unnade mig också blommor hur som helst.

På Alla hjärtans dag-helgen tog jag min käresta under armen och åkte till Gotland. Det var det bästa på hela februari!

Vi gjorde bara mysiga saker, åkte på utflykter och sådär, och hela helgen var som terapi för själen.

Hemma i Göteborg städade jag och lägenheten kändes extra fin, och så åt jag en sista februarifrukost innan det slog om till den första vårmånaden.