onsdag 4 maj 2016

Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka?

De två senaste maj – då när jag förevigade knopparna som brast, då när jag var fräknig redan innan sommaren, då jag tillagade godsaker och då jag plockade in syrener. Det var då jag bodde så mysigt, då jag låg på innergården och läste, då när jag grillade på ett berg, då solen gick ned, då jag såg Veronica Maggio i duggregnet och då allt var rätt fint ändå.