torsdag 19 oktober 2017

Det har hunnit bli oktober nu fryser gräset och går av och jag hatar allt som böjs och går av



Går upp, tänder, äter, donar. Kanske vattnar jag blommorna.
Försöker dokumentera, föreviga, väcka lusten. Sånt som jag brukade göra.



Ingenting har förändrats.
Ljusen brinner ner, brinner upp. Vill så gärna lyckas tända den där lågan såsom andra tänder lågor. 

Men ingenting brinner här, allt är dimma. 


Hur gör man för att vara tillräcklig? Tillräckligt bra? Tillräckligt intressant? Tillräckligt spännande?

Tittar ut, tittar in men syns aldrig tillräckligt. Pratade inte tillräckligt högt. Jobbade inte tillräckligt snabbt. Skapade inte tillräckligt snyggt. Räckte inte till. 

söndag 8 oktober 2017

Och vissa dagar behöver man bara åka ut till en skog och en sjö



Det är söndag och jag föreslår att vi ska åka till en sjö. Vi behöver nog det efter den här helgen. Det är grått ute och regnet hänger i luften. Vi äter en långsam frukost, klockan blir mer än vad jag hade tänkt. Vi tar på oss våra regnjackor, jag lägger ned kameran i väskan och så går vi till vagnen. Först 2:an, sen 5:an. Det börjar regna direkt när vi kliver av och jag minns inte exakt hur man ska gå, för jag har bara varit här en gång förut, precis när jag hade flyttat hit. Det är exakt fem år sen nu som jag kom hit med två stycken resväskor, helt utan plan eller riktning, och började lappa ihop skärvorna av mig själv igen. Tänk att jag blev kvar. Jag är glad att jag blev det.

Det är den 1:a oktober. Det är min månad och vi har nu varit tillsammans i prick fem. Det är kort och lång tid på samma gång. Redan efter en månad var han självklar och jag räknar årstiderna som av någon anledning gör mig varm, att vi redan har delat en vår och en sommar, nu en höst och snart en vinter. Han och jag liksom. 

Det är höst nu men många av löven är fortfarande sommargröna. Jag har haft vantar två gånger men mössan får vänta. Nätterna börjar bli kalla och en morgon var det frost på biltaken och i skuggan på gräset.  Vissa dagar faller jag ner i gropar, vaknar ledsen, och då finns han där, håller om, håller tag och förstår. Ibland är det tvärtom. Och vissa dagar behöver man bara åka ut till en skog och en sjö.  

























söndag 17 september 2017

När regnet tyngde vallmobladen på Gunnebo slott


Förra helgen var det dags för skördemarknad på Gunnebo slott. Det ligger ganska nära med bussen härifrån så det var en perfekt liten lördagsutflykt. Marknaden i sig var ganska liten och jag var kanske mest intresserad av att föreviga alla vackra blommor. Men ändå. Mysigt var det. Trots regnet som såklart kom precis när vi begav oss iväg. Nåja. Lite såhär såg det ut.

Vi gick över en bro.

Den var pyntad med blommor i vackra höstfärger. 


Och så kom vi fram till slottet. Undrade vad som egentligen definierade ett slott och googlade. Det verkar som att man bara behövde vara kung eller furste och bygga en liten boning när borgen hade utspelat ut sin roll så blev det ett slott. Fiffigt.

Himlen var som sagt full av regn.

Vi gick aldrig in i slottet tyvärr men kollade in i en annan byggnad där denna rödmurriga dahlia stod och var tjusig i ett fönster.

Rabatten med alla vattentyngda vallmo var det finaste

Men drivhuset och alla andra växter utanför var också fint faktiskt.

Men det är ju något med den här svagt lilagrå färgen och de tunna men ändå tunga bladen.

Och hela den här färgskalan. Önskar det gick att plocka med sig alla hem och spara hela hösten, vintern och våren till sommaren igen.

Här var det marknad. Vi provsmakade på äppelmust, bröd och olika grejer gjort på havtorn.  Jag provsmakade även glass gjord på jordgubb och fläder. Hade den varit vegansk hade jag köpt hela lådan, jag lovar

Eh, en till...

Kål.

Alla dessa färger alltså!



Som om jag vore ett barn sa jag "Kan vi gå till hääästarna?"

På stallbacken stod två så sjukt fina arbetshästar i boxar med huvudena ut genom boxluckorna. Det hade varit så fint på bild, men det hängde såklart en massa riktiga barn (och föräldrar) där som skulle titta och klappa och säga Jag nååår inte upp för att seee. Så det blev ingen bild.


Trist hage men söta pållar.


Vi konstaterade att man borde jobba som trädgårdsmästare här.  Så drömmigt.

Slottet från andra hållet. 

Sen gick vi ut genom en grind där det stod att det skulle gå kor på andra sidan och jag sa Åh men vi såg inga. Det var höstigt och skogigt och vi gick längs med en sjö omringad av fluffiga träd vid vattenbrynet.

Och där är han jag är så kär i. Vi köpte en påse med fem flaskor äppelmust i och åkte hem och drack en flaska till nylagad mat. På kvällen åkte vi in till stan och drack lite öl i goda vänners lag och det hela var en mycket bra lördag på alla sätt och vis.