måndag 31 juli 2017

När vi levde livet på Leva

För prick en vecka sedan hade vi bestämt träff med nästan hela gänget, sista chansen innan Carro och Barret skulle åka tillbaka till Göteborg. Det var soligt och varmt och vi möttes upp på vägen nedanför där jag bor och så gick vi i samlad trupp... 
 
Vi promenerade genom den här fina djungeln. Eller ja, grönskan i alla fall.
För att komma hit, till LEVA Kungslador.
Det var Elinor, Johanna, en liten Tage som knappt syns, två små tvillingbröder som heter Edvin och Ivar, Camilla och Chrille, Barret, Carro och Hampus och så jag förstås.
Åt buffé. Den var ganska god men dyr.
Chrille och Barret hade tydligen klädkod.
Kolla gullig familj. 
Och de här två då.

Hampus tog av mot gårdsbutik som tyvärr stängde precis när vi skulle kika in. Oh well.

Elinor var sommarpinglig. 

Vägg med konst.

Fri lek under trädkronorna.

Sen gick vi hem. Snipp snapp slut osv.



onsdag 26 juli 2017

Vi gick i Carolina Benedicks och William Blair Bruces fotospår, klappade mular och lyssnade på stillheten vid strandkanten

Och så blev det sista dagen han var här. Vi åkte till Väskinde, där min kompis Maria har sin butik och keramikverkstad. Har ju skrivit om henne förut och är ni på ön borde ni verkligen åka dit. Så fint, hon är så duktig! 

Efter Maria-besöket åkte vi hit till Brucebo, ett fint gammalt konstnärshem från början av 1900-talet.
Precis nedanför ligger havet (surprise?) och den här strandateljén.







Ett stort fönster med penslar innanför, ja tack.

Vi slog oss ned här och bara satt. Det var alldeles tyst och stilla och varmt. Hittade några smultron mellan stenarna och över oss flög flygplan som precis lämnat Visbys flygplats och jag sa Imorgon flyger du här över och jag ville inte det.

En flock med blåklockor vajade stilla.


I en hage gick två hästar. Vi gosade med dem, klappade dem i pannan och kliade dem bakom öronen. Händerna blev smutsiga men luktade gott och i mitt minne sveptes jag snabbt tillbaka till många dagar i stallet för ett halvt liv sedan.

För en massa år sedan kände jag lite folk som jobbade här med att rusta upp Brucebo för att bli museum, vilket det alltså är idag, och då minns jag att den här gamla jordkällaren var alldeles övervuxen och skulle tas fram och att jag inte vågade gå in för att det kryllade med spindlar där inne. Nu ser den ut såhär och är så himla fin ju.

Nåväl. Sen mötte vi upp min familj och tog oss till Själsö Bageri för att fika. Drack kaffe och åt megagod macka med tofu, koriander och picklad rödlök bland annat. Och just det, kopparna har Maria gjort!

Daniel och Ethel.

Mamma och pappa.

Och Johanna och Frank var också med.

Gullunge alltså, precis som sin storasyster!

Sen åkte vi hem. På kvällen gick vi ut och åt bara han och jag. Mötte senare upp Maria, Elinor och Hampus för barrunda – och vilken barrunda sen! Natten blev sen och på morgonen efter vinkade jag av honom på flyget. Fy 17 vilken fin vecka vi hade! 🖤 Nu har jag prick två veckor kvar här på min ö, sen blir det hångel och festival! 


tisdag 25 juli 2017

Är vi i Grekland, baby? Nej, knutarna råkar bara vara turkosa, husen byggda av kalksten och keramiken bränd i pastell

Det var dags att åka söder ut, till mina områden, där jag har platser som liksom ingår i sommarturnén på ön. Gotland fortsatte att visa sig från sin bästa sida och allt var somrigt vackert, romantiskt, idylliskt och jag önskar att dagar alltid var som dessa.

Vi körde kustvägen ned med blommande vägkanter på var sida och hamnade här, på Fide Fajans.
Här är min keramikdröm och varje år tänker jag att jag ska köpa åtminstone en kopp, men varje gång inser jag att jag inte har pengar att lägga på vackra koppar. Så jag tittar bara, känner på dem och säger Åh, så fin, sen får det räcka.
Nu var det dags för lunch! Vi åkte till Körsbärsgården i Sundre. Där jobbade jag en sommar för massa år sedan, kanske 2010? Hur som helst. Där finns, förutom kafé, även konsthall och visningsträdgård, men det kostade visst pengar nu för ti'n, så vi sket faktiskt i det. Åt mat bara. 












Sen åkte vi till Hoburgen längst ned på ön. Vägen dit är sjukt vacker och här på höjden är det inte så tokigt heller minsann. Vi köpte glass och ett vykort att skicka.
Tänkte fika på Hamra Krog men där fanns ju bara mat, så vi blev inte långvariga, ändå var det här jag knäppte flest bilder tydligen. Bara för att det är turkost. Jag älskar turkost.





Ja, jag sa ju det! Vi åkte vidare på soldränkta vägar, stannade till i Havdhem och köpte kakor och åkte sen hem till Elinor och Hampus som bor i Hemse under sommaren. Strax efter oss kom också Carro och Barret och vi fikade mot en varm vägg, hängde i trädgården, pratade om ditt och datt och hade det allmänt gött. Älskar när jag älskar livet dagar som dessa – sommar, kärlek, kompisar och värme. 🖤



måndag 24 juli 2017

Från högt till lågt så tystnar jag och huden knottrar sig i solen, men när vi var vid havet, då var allt bra.

Började plötsligt känna mig låg och vemodig så som man gör ibland. Ögonen är trötta och huvudet segt och jag vill bara vara för mig själv. Ibland vänder det snabbt och man hamnar i något som man inte riktigt förstår sig på. Ja, ni vet säkert hur det är. Nåja.

Var det en evighet sedan han åkte härifrån? Nej, det har ju bara gått en helg. Och en måndag. Men det känns så länge och jag saknar honom. Knasigt hur man tappar tid och rum när man är kääär! Men jag ser det som ett gott tecken. ❤️ 

Hur som helst. En dag förra veckan åkte vi till stranden i alla fall och gjorde en liten utflykt här i närheten och det var en himla bra dag. Låt oss kolla på det vettja. 


Vi åkte till Tofta. Det var blåsigt och lite vågigt men himla härligt.

Vi låg här bakom vassen. Perfekt plats.

Nöjd med livet här alltså!

Vi solade och läste bok.

Han gick och köpte kaffe till oss.

Efter sol och bad, fika och bokläsande lämnade vi stranden för att åka hit.
 
Till Fridhem.

Där är det stenstrand.
Och han kastade macka.



Allt var blått.

Och som en äkta turist började han stapla stenar... ;) 


Han får mig att må bättre än nånsin <3


Vi spanade på hav och så.


Prinsessan Charlotta Eugenia Augusta Amalia Albertina av Sverige och Norges badhus. Inget märkvärdigt.

Rosor, bollväxter och utsikter. Sånt gillar jag.


Rätt trevlig liten uteplats ändå. Den där prinsessan hade det nog helt okej här på somrarna när det begav sig. 



Vallmo. Även det mycket bra växt ju.


Sen sa vi hejdå till Fridhem och åkte upp till Högklint alldeles intill.


Och kollade på utsikten.

Fåglar flög förbi.


🖤

Solen där borta.


Ner i plurret, det gröna.

Och vi konstaterade att utflykter kanske är bland det bästa som finns. Ja men typ alltså. Vi ska göra så många utflykter ihop i livet! 

En trappaus.


Det började bli kväll nu.


Men innan hemfärd gick vi lite i skogen där i närheten för oss själva och allt var somrigt och fint och vi passerade massa jättelokor.


Såg den här fina skimrande och sen åkte vi hem. Strax därefter kom min bror med familj med båten, så de följande dagarna blev det barnlek blandat med andra roligheter. Men det tittar vi på sen. Tack och hej!