måndag 28 augusti 2017

Idag är dan då sommaren står o väger, undrar vart den ska ta vägen, om den redan ska ge upp för höst

Okej, det går väl snart inte att undvika, sommaren lider mot sitt slut. Jag blir så stressad av folk som ska börja hetsa fram hösten in i knappt halva augusti. Alla klagar åtta månader om året att vintern är så lång och sommaren för kort men sen vill de ändå att höstterminen ska dra igång för att "det är så härligt med en nystart och att komma in i rutiner igen"? Jag fattar ingenting. Men visst, nu händer det väl antar jag. Morgnarna är kallare, kvällarna mörkare och barnskriken ljuder från stadens skolgårdar. Jag tycker inte om det ljudet (nej, jag vet, det är väl kanske inte ens skrik, utan kanske bara ljud och skratt av barn, sådant man borde tycka om, men ändå, jag gör det inte). 

Jag tycker om hösten, det är inte det. Det är bara just den här övergången från sommaren, att den tar slut, att man vet att det är så långt kvar till nästa gång. Det kommer vara mörkt så länge, och kallt och fult. Jag blir vemodig, så fruktansvärt vemodig. Det var det liksom. Man laddar och taggar och vips så är det förbi. Och den här sommaren som aldrig blev riktigt varm dessutom, hela tiden blåste det genom kläderna.

Det är samma visa varje år, och precis vid den här tiden så lyssnar jag på den HÄR låten om och om igen, den är alltid slutet på min sommar. 

Men, det ska faktiskt tilläggas att jag ändå ser fram emot den här hösten. För att den här hösten kommer han jag är kär i att vara så mycket närmre. Alldeles precis hos mig faktist, för han har nämligen flyttat in! Om än bara temporärt. Det är inte en optimal lösning med tanke på att jag bor i en liten etta som har absolut noll plats över till mer prylar och kläder, men det får funka för en stund i alla fall, och det känns väldigt mysigt. Att dela hösten med någon. Allt det där mörka och kalla blir så mycket ljusare och varmare då. Det kommer bli fint.

I min kamera finns det dock inga höstbilder ännu, utan bara några solnedgångar från Gotland som halkat efter. Det här är från en kväll som var helt magisk. Ett hällregn hade dundrat ned från skyn och efteråt förvandlades himlen så sakteliga till ett färgskådespel utan dess like. Jag kastade kameran över axel och skyndade ut för att hinna fånga lite grann av det innan det var för sent. Regnet droppade fortfarande, molnen skenade fram, solen gjorde ett sista kraftryck och dubbla regnbågar sträckte sig över hustak och trädtoppar. Det var kanske det vackraste ljuset jag någonsin sett. Svårt att fånga såklart. På bild ser det väl ut som många andra solnedgångar, sådär oranget och färgsprakande. Men i verkligheten, mina vänner, var det spektakulärt! Hela ljuset var alldeles lila/orange/rosa/gult åt alla håll, mot husväggarna, på taken, i växterna, på stenarna. Det var årets himlaskådespel. Punkt.










1 kommentar: